Förra veckan sög det i husbilstarmen, hade inte varit ute med "Lillstugan" på en månad. Lite svårt att ta sig iväg något längre under veckorna så varför inte campa i sin egen stad?
Så fick det bli, vi fyllde lillstugan och körde ut till Bomstad för att slå läger. Tog även med BMW:n så vi kunde pendla in till jobbet. Inga konstigheter alls tycker vi, idioter tycker andra (Ärligt, trycka in sig i en husbil när man har en lgh på 120 kvm mitt i stan med alla bekvämligheter och allt vad det innebär...) som kanske bor i hus och kan tända grillen när de vill.
Absolut, vi har finaste våningen men ibland saknar man att sätta fötterna i gräset, slå sig ned i en solstol på tomten i väntan på att grillen ska bli varm nog. Allt detta kan vi göra när vi bor i lillstugan och det är riktigt mysigt att trängas lite ibland (BORDE FLER PAR TESTA) vilket vi inte gör i vår våningen tre trappor upp utan hiss. Min BF är en av dom som tycker vi är helt störda (HON HAR TESTAT CAMPINGLIVET SÅ DET ÄR HELT OK ATT DISSA), vad är det som är mysigt, vad är det du egentligen tycker om med campinglivet??
Kanske är det lugnet, att få hoppa i myskläderna, ta av sig Bh:n, vara allmänt osexig men ändå känna att just här, just nu är jag skitsnygg. Allting har liksom sin egen mening i husbilslivet, att gå o diska, tömma toan (ÄR INTE MIN UPPGIFT), slänga sopor, gå o duscha och framförallt sitta o titta på nya familjer som anländer. Ska de stå sådär (HADE VI ALDRIG GJORT), hur hör dessa människor ihop, ska de äta redan, vad dricker de för något, hade det inte varit bättre att ställa bordet åt det andra hållet...??
Ni förstår att jag bara älskar detta va :)